Igen.
Äsch.
Vi börjar om.
mariaflem.wordpress.com
Vi börjar om.
mariaflem.wordpress.com
Det gick bra!
Fortfarande är jag inte helt frisk. Mycket riktigt skrek jag för mycket på genrepet, tappade rösten och har sedan gått röstlös i nästan en vecka. Fortfarande lyder inte rösten, och halsen gör ont ont.
Men, konserterna genomfördes, Nybrokajen 11 var i det närmaste utsålt båda dagarna. Trots ytterligare ett misslyckat genrep på fredagseftermiddagen så hade vi ett närmast magiskt flyt på konserterna. En illa vrickad fot, diverse feber och andra åkommor var som bortblåsta när vi väl stod på scen. Orkestern hade också flyt med det mesta, några små tekniska problem med mickarna var väl det enda störande momentet på fredagen. Sångarna lyckades balansera kvar på den lilla gren de satt på när de sjäng om små små fåglar, till skillnad från på genrepet då grenen ramlade i golvet tre gånger under låten. Efteråt fick vi höra att det såg ut och lät precis lika bra som det kändes. Stoltheten och lättnaden över att allt gick bra var.. ja, jag stod och hoppade upp och ner bakom kulisserna.
Under förberedelserna fotade jag lite med min gamla analoga kamera. Ska bli intressant att se bilderna, man är ju så ovan nu för tiden att inte kunna se resultatet direkt på skärmen.
I eftermiddag har jag varit hemma, städat hela lägenheten och liksom landat. Nog för att jag fortfarande är sjuk, men bara att få lite tid att slappna av har gjort att det känns mycket bättre. Jag har gått runt och njutit igen av hur roligt jag har haft precis hela helgen.
Nu börjar veckan då jag ska försöka ta igen det där som jag åsidosatt den senaste tiden. Träffa mina vänner och min sambo till exempel. Jag har varit en mycket asocial människa de senaste två veckorna, och det har känts ännu värre av att jag ändå inte kunnat prata med dem som jag väl träffat.
Nu ska jag avlägsna den röda färgen från naglarna, nog med rött för den här gången nu. I morgon är det måndag igen, och en helt vanlig vecka.
Men, konserterna genomfördes, Nybrokajen 11 var i det närmaste utsålt båda dagarna. Trots ytterligare ett misslyckat genrep på fredagseftermiddagen så hade vi ett närmast magiskt flyt på konserterna. En illa vrickad fot, diverse feber och andra åkommor var som bortblåsta när vi väl stod på scen. Orkestern hade också flyt med det mesta, några små tekniska problem med mickarna var väl det enda störande momentet på fredagen. Sångarna lyckades balansera kvar på den lilla gren de satt på när de sjäng om små små fåglar, till skillnad från på genrepet då grenen ramlade i golvet tre gånger under låten. Efteråt fick vi höra att det såg ut och lät precis lika bra som det kändes. Stoltheten och lättnaden över att allt gick bra var.. ja, jag stod och hoppade upp och ner bakom kulisserna.
Under förberedelserna fotade jag lite med min gamla analoga kamera. Ska bli intressant att se bilderna, man är ju så ovan nu för tiden att inte kunna se resultatet direkt på skärmen.
I eftermiddag har jag varit hemma, städat hela lägenheten och liksom landat. Nog för att jag fortfarande är sjuk, men bara att få lite tid att slappna av har gjort att det känns mycket bättre. Jag har gått runt och njutit igen av hur roligt jag har haft precis hela helgen.
Nu börjar veckan då jag ska försöka ta igen det där som jag åsidosatt den senaste tiden. Träffa mina vänner och min sambo till exempel. Jag har varit en mycket asocial människa de senaste två veckorna, och det har känts ännu värre av att jag ändå inte kunnat prata med dem som jag väl träffat.
Nu ska jag avlägsna den röda färgen från naglarna, nog med rött för den här gången nu. I morgon är det måndag igen, och en helt vanlig vecka.
Nedräkning!
Förr var jag nästan alltid halvsjuk, hela året utom de tre sommarmånaderna. Nu för tiden anstränger jag mig för att sova ordentligt och är för det allra mesta frisk. Men, när jag väl åker dit, så gör jag det ordentligt. Jag har legat i sängen i tre dagar. Första dagen hade jag ont i hela kroppen och kunde knappt svälja eller andras. Efter det har det känts bättre, men jag är långt ifrån bra.
Idag pallrade jag mig ut, och har kört hårt hela dagen. Var det smart? Nej. Visste jag att det skulle bli så? Ja. Kunde jag se till att låta bli? Nej. Genrep är genrep. Det var viktigt att vara där, för mig själv och för andra. Väl på plats är det omöjligt att inte köra 110%. Så roligt har jag haft hela dagen. Kontrollfreak som jag är kunde jag inte låta bli att följa med bärarlaget tillbaka och bära grejerna till förrådet efteråt, för att veta exakt var allting finns till fredag då jag, kontrollfreak, ska hjälpa till att frakta dem bort till Nybrokajen 11 där konserten håller hus. Och, ta hand om nyckeln förstås. Hur skulle jag annars veta var den finns? =)
Väldigt roligt hela dagen trots allt. Fastän alla är trötta, irriterade och stressade tyckte jag vi lyckades hålla humöret uppe nästan hela dagen. En och annan får ta mer skit än de förtjänar, och det är tråkigt. Men jag tror de flesta var glada när vi avslutade repet.
Sen att ingenting satt som det skulle, det är en annan sak. Genrep ska ju gå dåligt, har jag hört.
Mot slutet fick jag lustiga kramper i ena foten och andra höften som inte riktigt ville ge sig. Tror att det betydde att kroppen ville vila. Dessutom har jag skrikit på folk så rösten inte längre fungerar.
Jag är jättesjuk, och nu är det verkligen nedräkning.
Det ska bli så roligt!
Du kommer väl? Nybrokajen 11, fredag 21/11 19:00 eller lördag 22/11 15:00.
Läs mer på Jubileumssidan
Idag pallrade jag mig ut, och har kört hårt hela dagen. Var det smart? Nej. Visste jag att det skulle bli så? Ja. Kunde jag se till att låta bli? Nej. Genrep är genrep. Det var viktigt att vara där, för mig själv och för andra. Väl på plats är det omöjligt att inte köra 110%. Så roligt har jag haft hela dagen. Kontrollfreak som jag är kunde jag inte låta bli att följa med bärarlaget tillbaka och bära grejerna till förrådet efteråt, för att veta exakt var allting finns till fredag då jag, kontrollfreak, ska hjälpa till att frakta dem bort till Nybrokajen 11 där konserten håller hus. Och, ta hand om nyckeln förstås. Hur skulle jag annars veta var den finns? =)
Väldigt roligt hela dagen trots allt. Fastän alla är trötta, irriterade och stressade tyckte jag vi lyckades hålla humöret uppe nästan hela dagen. En och annan får ta mer skit än de förtjänar, och det är tråkigt. Men jag tror de flesta var glada när vi avslutade repet.
Sen att ingenting satt som det skulle, det är en annan sak. Genrep ska ju gå dåligt, har jag hört.
Mot slutet fick jag lustiga kramper i ena foten och andra höften som inte riktigt ville ge sig. Tror att det betydde att kroppen ville vila. Dessutom har jag skrikit på folk så rösten inte längre fungerar.
Jag är jättesjuk, och nu är det verkligen nedräkning.
Det ska bli så roligt!
Du kommer väl? Nybrokajen 11, fredag 21/11 19:00 eller lördag 22/11 15:00.
Läs mer på Jubileumssidan
Just det
Små, små ord...
Det var länge sedan de pockade på
uppmärksamhetsimpulser.
Många har flytt till bördigare marker,
fantasifullare fantasier,
mer ordorienterade hjärnaktiviteter.
Vokabulär som dammat igen och sinat.
Ordförråd omprogrammerat till semestertid,
vårstädat och utrensat.
Fraser försvunna med hela badvattenbaljan.
Kvar i ordförteckningslagret finns stolta, bastanta
Föreningsmöte, Föreskrift, Förlagsredaktör
prydligt uppradade under "F".
Komplettera, Konstaterande
stoltserar på sin plats som
gedigna möbler i massivt trä.
Filur, Fnulig och Knasboll
skräpar bakom spindelvävssköldar i hörnen.
Planerar de överraskningar, månne?
Det var länge sedan de pockade på
uppmärksamhetsimpulser.
Många har flytt till bördigare marker,
fantasifullare fantasier,
mer ordorienterade hjärnaktiviteter.
Vokabulär som dammat igen och sinat.
Ordförråd omprogrammerat till semestertid,
vårstädat och utrensat.
Fraser försvunna med hela badvattenbaljan.
Kvar i ordförteckningslagret finns stolta, bastanta
Föreningsmöte, Föreskrift, Förlagsredaktör
prydligt uppradade under "F".
Komplettera, Konstaterande
stoltserar på sin plats som
gedigna möbler i massivt trä.
Filur, Fnulig och Knasboll
skräpar bakom spindelvävssköldar i hörnen.
Planerar de överraskningar, månne?
Att åka pendeltåg.
Imorse var vägen till skolan lite av ett äventyr. Jag hade egentligen tänkt åka tidigt, men kom iväg först vid nio. När jag kom till perrongen hann jag dock precis lagom med 8:37-tåget, som rullade in vid 9:05 ungefär. Anledningen som ropades ut var ett omfattande signalfel i karlberg. Redan här anade jag att det skulle ta längre tid än vanligt att komma till skolan.
Fram till Ulriksdal rullade det smidigt, men där var det stopp. Vi fick rådet att åka vidare med buss eller ta en taxi, eftersom det förmodligen skulle ta en stund innan tåget kunde åka vidare. Så jag gick av och tog nästa buss mot universitetet, till Bergshamra. Därifrån tog jag tunnelbanan vidare till centralen. Den extra utflykten tog faktiskt inte mer än en halvtimme, 9:24 gick bussen från ulriksdal och 9:50 var jag på centralen. Tyvärr är det ju svårt att ta sig till Flemmingsberg på andra sätt än pendeltåg.
Så jag gick helt enkelt upp till perrongen för att hoppa på tåget igen. Och det gjorde jag. Tåget alltså, samma tåg som jag hoppat av en halvtimme tidigare, stod nu lydigt och väntade på mig på centralen.
Efter ytterligare lite väntan så kom vi iväg i alla fall, och jag kom fram vid 10:20 ungefär. Inte farligt ändå, med tanke på turen förbi Bergshamra. Dessutom precis lagom för att skriva färdigt och lämna in praktikrapporten vid 12:00.
Undrar om det kommer att bli en sån där härlig pendeltågs-vinter i år.
Fram till Ulriksdal rullade det smidigt, men där var det stopp. Vi fick rådet att åka vidare med buss eller ta en taxi, eftersom det förmodligen skulle ta en stund innan tåget kunde åka vidare. Så jag gick av och tog nästa buss mot universitetet, till Bergshamra. Därifrån tog jag tunnelbanan vidare till centralen. Den extra utflykten tog faktiskt inte mer än en halvtimme, 9:24 gick bussen från ulriksdal och 9:50 var jag på centralen. Tyvärr är det ju svårt att ta sig till Flemmingsberg på andra sätt än pendeltåg.
Så jag gick helt enkelt upp till perrongen för att hoppa på tåget igen. Och det gjorde jag. Tåget alltså, samma tåg som jag hoppat av en halvtimme tidigare, stod nu lydigt och väntade på mig på centralen.
Efter ytterligare lite väntan så kom vi iväg i alla fall, och jag kom fram vid 10:20 ungefär. Inte farligt ändå, med tanke på turen förbi Bergshamra. Dessutom precis lagom för att skriva färdigt och lämna in praktikrapporten vid 12:00.
Undrar om det kommer att bli en sån där härlig pendeltågs-vinter i år.
Nöjd.
Jag överlevde den här veckan också. De två veckorna med radioundervisning som vi har haft efter praktiken var väl inte det jag såg fram emot mest den här terminen. Och det har varit jobbigt och slitigt, men helt klart trevligare än jag trodde. Jag tror till och med jag har lärt mig något på det här också.
Jag har jobbat med den sista uppgiften hela natten. Kom i säng vid åtta i morse. Det är inte ofta jag faktiskt sitter över natten med en uppgift, men den här gången var det värt det. Inte för att den blev särskilt bra, men den blev klar och jag tror jag får godkänt på den. Det är det viktigaste just nu. Dessutom var det ganska skönt att kunna gå och lägga sig på morgonkvisten och veta att jag inte behöver bry mig om någonting förrän jag ska träffa familjen och gå ut och äta ikväll. En angenäm avslutning på en kurs.
Imorgon har vi seminarium och sen borde jag väl ta tag i nästa veckas grej, att få klart praktikrapporten. Men just nu känns mitt huvud behagligt tomt och avslappnat.
Jag har jobbat med den sista uppgiften hela natten. Kom i säng vid åtta i morse. Det är inte ofta jag faktiskt sitter över natten med en uppgift, men den här gången var det värt det. Inte för att den blev särskilt bra, men den blev klar och jag tror jag får godkänt på den. Det är det viktigaste just nu. Dessutom var det ganska skönt att kunna gå och lägga sig på morgonkvisten och veta att jag inte behöver bry mig om någonting förrän jag ska träffa familjen och gå ut och äta ikväll. En angenäm avslutning på en kurs.
Imorgon har vi seminarium och sen borde jag väl ta tag i nästa veckas grej, att få klart praktikrapporten. Men just nu känns mitt huvud behagligt tomt och avslappnat.
Sista dagen.
Idag har jag varit sanslöst lat. Större delen av dagen har jag gjort något helt annat än att jobba. Ätit lunch, druckit te eller snackat skit. Fast två saker har blivit klara idag (även om den ena va på typ 500 tecken) och en grej har blivit så klar den kan eftersom jag inte fått de sista siffrorna av diverse politiker. Den får någon annan pussla ihop i nästa vecka.
Mitt sinnelag har varit en aning.. ambivalent. Stor lättnad över att få komma hem snart. Min säng, min lägenhet, mina kläder, mitt kylskåp, min dator, mitt badkar, min Harald och mina välkända gator. Min soffa att smula ner och min disk att skita i. Det har fngerat jättebra att bo hos faster, men liksom ändå.
Samtidigt en slags olust över att lämna allting. Ganska stark olust. Alla de snälla, skönt konstiga och hjälpsamma människorna. Några stycken har jag hunnit lära känna precis så bra att jag blir lessen på riktigt över att inte få vara kvar. Men inte ännu tillräckligt bra för att kunna säga tack och allt möjligt som jag skulle vilja. Jag brukar inte bli så fäst vid människor, och framför allt inte på så kort tid som två veckor.
Och visst stämmer det att de spännande, meningsfulla samtalen alltid inträffar när det är dags att bege sig åt var sitt håll.
Jag tänkte när jag satt och var känslosam på McDonalds efter jobbet i väntan på tåget att det är tur att jag ännu inte kan blogga från mobilen. Annars hade allt känslomässigt dravel hamnat på bloggen och inte i blocket i väskan. Och det hade kanske inte varit så lyckat.
En sak till, jag undrar fortfarande vem som snodde mitt tangentbord under en lunch i typ onsdags. Jag såg aldrig till det efter det, fast jag letade. Jag hade fått ett helt annat tangentbord. Ingen förklaring, inget spår av det gamla. Alla låssades som ingenting. Mystiskt.
Mitt sinnelag har varit en aning.. ambivalent. Stor lättnad över att få komma hem snart. Min säng, min lägenhet, mina kläder, mitt kylskåp, min dator, mitt badkar, min Harald och mina välkända gator. Min soffa att smula ner och min disk att skita i. Det har fngerat jättebra att bo hos faster, men liksom ändå.
Samtidigt en slags olust över att lämna allting. Ganska stark olust. Alla de snälla, skönt konstiga och hjälpsamma människorna. Några stycken har jag hunnit lära känna precis så bra att jag blir lessen på riktigt över att inte få vara kvar. Men inte ännu tillräckligt bra för att kunna säga tack och allt möjligt som jag skulle vilja. Jag brukar inte bli så fäst vid människor, och framför allt inte på så kort tid som två veckor.
Och visst stämmer det att de spännande, meningsfulla samtalen alltid inträffar när det är dags att bege sig åt var sitt håll.
Jag tänkte när jag satt och var känslosam på McDonalds efter jobbet i väntan på tåget att det är tur att jag ännu inte kan blogga från mobilen. Annars hade allt känslomässigt dravel hamnat på bloggen och inte i blocket i väskan. Och det hade kanske inte varit så lyckat.
En sak till, jag undrar fortfarande vem som snodde mitt tangentbord under en lunch i typ onsdags. Jag såg aldrig till det efter det, fast jag letade. Jag hade fått ett helt annat tangentbord. Ingen förklaring, inget spår av det gamla. Alla låssades som ingenting. Mystiskt.
Dag 11 (tror jag?)
Igår fick jag hoppa in och hjälpa nöjesredaktionen.
http://dagbladet.se/kulturnoje/nyheter/1.160152
Han var mycket trevlig. Om jag var kvar i Sundsvall skulle jag absolut gå på Du kan sjunga gospel på söndag.
Resten av dagen satt jag och ringde de politiska partierna. Nu på morgonen fick jag tag på Kd också, så nu är det bara Sverigedemokraterna jag inte fått tag på. De har ju liksom mandat här, två stycken tror jag också.
Ikväll ska jag packa min väska, och sen ska jag släpa den till jobbet imorron. Så åker jag direkt efter jobbet, för att hinna till rephelgen med kårsdraget. Det vore ju skönt att vara hemma en dag först. Men bara att sova i min säng och träffa min Harald tror jag kommer göra att jag känner mig ganska utvilad redan till lördagen.
Fortfarande dag 9
Dagens tidningar. Likheten är slående.
Tyvärr var ST:s version av äggstocksartikeln mycket bättre än min. De hade dessutom pratat med chefen som jag försökte få tag på hela eftermiddagen utan att lyckas. Trist, men det känns ändå helt okej. Jag hade inte så lång tid på mig, jag skyller på det.
Presskonferensen i förmiddags gick... sådär. Jag förstod inte så mycket. Tack och lov så var det en annan reporter där också,och en fotograf. De ställde lite mer frågor än jag kunde göra. Men nu vet jag hur det går till, och jag har lärt mig en massa. Dessutom så snokade jag rätt på att en länsstyrelsekille som jag försökt nå hela veckan om en helt annan sak, befann sig på konferensen som hölls i huset. Så jag lyckades få prata med honom. Mycket bra. Jag slipper sitta och ringa länsstyrelsen varenda dag och höra om han kommit tillbaka.
På eftermiddagen fick jag ett uppdrag att skriva om en resa som en person reklamerat till allmänna reklamationsnämnden. Beskriva resan och vad som var fel, typ. Min första version var redovisande och så torr att det dammade om den. Jag försökte göra om lite, och det blev marginellt bättre. Nyhetschefen sa lite diplomatiskt "tja, den skulle behöva en ny ingress..." Sen enades vi om att den var skittråkig och sög, typ. Så jag fick lite tips om hur jag kunde tänka. Han tröstade mig med att det är lätt att skriva redovisande men mycket svårare att skriva roligt. Bland det svåraste. "Men du skriver så pass bra så jag tycker du ska försöka". Jag växte en halvmeter =) Sen gick det bättre. Vi får väl se om det blev roligt eller inte, men jag förstod åtminstone hur jag skulle tänka.
Det bästa är alla uppmuntrande kommentarer man får, de är bra på sådant utan att det känns krystat. Innan jag kommer hem kommer jag ha växt så jag slår i taket. Ni kommer inte känna igen mig.
Efter jobbet skulle jag promenera hem. Jag gick lite fel, vilket sedan blev mycket fel, och till slut visste jag inte var jag var längre. Tur att det fanns folk att fråga om vägen, och kartor på busshållplatserna. Nu är jag säkert hemma igen.
Dag 9
Hm.
http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.156628
Idag hände det märkliga att Dagbladet och Sundsvalls Tidning hade exakt samma ettarubrik. Dessutom samma sak på bilden på förstasidan. Fast vår bild var bättre, tyckte vi. Något måste man ju hitta på att vara nöjda över =)
Bilden var på ett flervåningshus som brann ner till grunden, vilket förstås gav ganska dramatiska bilder.
Idag ska jag gå på presskonferens. Det har jag aldrig gjort förut. Hur går det till? Bör jag ha massa saker att fråga om? Det ska bli roligt i alla fall. Jag kommer garanterat att lära mig något. Enligt nyhetschefen är det värsta som kan hända att jag är helt ensam där, och typ tio pers sitter och har konferensen och visar massa projektorbilder och håller på, bara för mig. Presskonferensen handlar om en konferens om integrationsfrågor för folk som jobbar med sådant i Norrland, typ. Det slår mig att med etnologiinriktningen så är de ju ungefär sånt här jag är inriktad på. Men det är ju så svårt. Hur omvandlar man en massa goda exempel och positiva föreläsare till nyhetsmaterial, och får det intressant, utan att vinkla det väldigt konstigt, negativt eller halka in på diffusa termer och saker som är lätta att missförstå.
Jag har i alla fall inget stort krav på mig att åstadkomma värsta texten av det här. Det blev så mycket nyheter "över" från igår som inte fick plats, så tidningen är typ full ändå. " Då kan vi gå hem nu då", sa någon på morronmötet.
Förresten, det där om vodkan på jobbet var ett skämt. Vi skojade om mitt vattenglas som jag hade på skrivbordet. Var inte orolig mamma ;)
Nu ska jag.. ringa en landstingsmänniska kanske? Eller en kommunmänniska? Det är typ det jag gjort de senaste två dagarna.
Dag 8
Eller arbetsdag 6, hur man nu ser det. Idag tog praktikanterna över tidningen. Nästan. Jag hade en fin nyhet överst på förstasidan, och under var det en söt bild på en bäbis från ett jobb som en annan av praktikanterna gjort.
Imorse var det läskigt. Visst var det roligt att vara på förstasidan, men jag kände mig mest bara nojjig över att något i artikeln skulle visa sig vara fel. Jag har pratat med två olika politiker, och jag är ganska säker på att jag förstått hur de menar att de tycker, men har jag lyckats förklara det på ett bra sätt så man förstår? Rubriken på artikeln är "Friskolor riskerar slå ut de kommunala", och överst på förstasidan står "Sundsvall kan få elva nya friskolor". Som jag förstår det är det ganska osannolikt att alla dessa elva skulle få tillstånd, så situationen kommer förmodligen inte uppstå. Fast jag vet ju inte, det är visst skolverket som fattar besluten.
Hittills har ingen påpekat något fel, så då får jag väl försöka tro på att det var bra.
I fredags fick vi höra "ja, det är ju mycket bättre att ge jobben till er praktikanter än till nån av de riktiga reportrarna, för nu blir det i alla fall gjort" hehe. Så man känner sig i alla fall lite uppskattad här. Och mycket uppmuntrad.
Och så fick jag veta att jag inte skulle dricka mer än ett halvt glas vodka på jobbet per dag. För mycket sprit är inte bra tydligen, kunde påverka texten. Jag frågade inte mer än så.
Just nu brinner ett hus i Timrå. Det händer en del här, mycket mer än jag trodde. Mycket mer dramatiska saker.
Snart ska jag försöka få tag i en kvinna på landstinget som har hand om asylfrågor. Det har tagit mig en och en halv dag, men nu tror jag att jag åtminstone vet namnet på den jag letar efter. Hoppas hon kan svara på mina frågor också.
Idag fyller kusin Johan år, och vi ska dit och äta middag. Igår var han hos oss och åt middag, mycket trevligt. Jag tror det var två år sedan jag såg honom senast.
Dag 4
Idag har det varit en segare dag igen. Jag har i och för sig lyckats slutföra två artiklar som jag gjorde huvudjobbet med igår men som behövde kompleteras idag. Men jag trodde att kompleteringarna skulle gå ganska snabbt. Istället har de tagit hela dagen.
För den ena artikeln har jag varit på kommunhuset. Bara det känner jag att jag har lärt mig en hel del på. Vi gjorde sådant i journalistik A, hur sådana här diarier funkar och så, men jag har ju glömt allting. Det är ju inte så komplicerat egentligen, fast det är så mycket krångliga ord.
Kommunhus-utflykten var för övrigt en blöt upplevelse. http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.148068 De här bilderna är tagna igår, och det är inte lika mycket sjöar idag, men det regnar fortfarande åt alla håll samtidigt. Den lilla bilden i artikeln är tagen genom fönstret på redaktionen, bakom min rygg. Det såg ut sådär hela dagen igår, vi funderade på om man kunde åka vattenskidor efter bil. Under promenaden idag kom jag fram till att mina stövlar var vattentätare när de var nya. Som tur var har jag ett par skor med mig också, jag tar dem imorron.
Den andra kompletteringen var bara en bild som skulle tas. Det var elever som får gå från sin skola till en annan skola för att ha hemkunskap, och rektorn tycker att den vägen som de går är farlig på vintern när det ligger snö överallt och att kommunen borde snöröja bättre. Så vi skulle fota barnen som hade hemkunskap idag när de gick över bron. En halvtimme före hemkunskapslektioen körde jag och fotografen dit, snurrade runt skolan hur många varv som helst för att se vilken väg det egentligen var frågan om, och sedan satt vi och kampade med motorn igång utanför skolan i säkert en kvart. Jag hoppades mest på att ingen skulle ringa polisen ang den märkliga bilen som betedde sig mycket underligt vid skolan. Till sist fick vi bilden ändå, även om de flesta ungarna visst hade fått skjuts av någon förälder i ruskvädret.
Till sist kunde jag slutföra mina små arbeten. Kommungrejen skulle visst inte komma imorron, det var trångt i tidningen och vi kan hålla på den en stund till eftersom vi är ensamma om den. Skolvägsgrejen skulle ju vara kul att få se. Men jag vet inte. Egentligen en rätt liten grej tycker jag.
Förutom regnet är Sundsvall en mycket trivsam stad. Jag har gått runt och tittat på shoppingen, och galleriorna är fina. Det är ganska vackert här, och framför allt är folk väldigt mycket trevligare än hemma. Faktiskt. Alla man möter, och alla man pratar i telefon med. Jag ringer och stör folk i deras arbete, men de berättar väldigt gärna vad de tycker och vet för mig. Jag skulle nästan kunna tänka mig att flytta hit. Men då skulle jag vilja ha med mig Harald. Han är det enda som saknas här uppe, men han saknas ganska mycket.
Och familjen då förstås. Och vännerna. Men mest Harald ändå.
Imorron är det redan fredag. Och nu är klockan redan sent. Sov gott!
För den ena artikeln har jag varit på kommunhuset. Bara det känner jag att jag har lärt mig en hel del på. Vi gjorde sådant i journalistik A, hur sådana här diarier funkar och så, men jag har ju glömt allting. Det är ju inte så komplicerat egentligen, fast det är så mycket krångliga ord.
Kommunhus-utflykten var för övrigt en blöt upplevelse. http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.148068 De här bilderna är tagna igår, och det är inte lika mycket sjöar idag, men det regnar fortfarande åt alla håll samtidigt. Den lilla bilden i artikeln är tagen genom fönstret på redaktionen, bakom min rygg. Det såg ut sådär hela dagen igår, vi funderade på om man kunde åka vattenskidor efter bil. Under promenaden idag kom jag fram till att mina stövlar var vattentätare när de var nya. Som tur var har jag ett par skor med mig också, jag tar dem imorron.
Den andra kompletteringen var bara en bild som skulle tas. Det var elever som får gå från sin skola till en annan skola för att ha hemkunskap, och rektorn tycker att den vägen som de går är farlig på vintern när det ligger snö överallt och att kommunen borde snöröja bättre. Så vi skulle fota barnen som hade hemkunskap idag när de gick över bron. En halvtimme före hemkunskapslektioen körde jag och fotografen dit, snurrade runt skolan hur många varv som helst för att se vilken väg det egentligen var frågan om, och sedan satt vi och kampade med motorn igång utanför skolan i säkert en kvart. Jag hoppades mest på att ingen skulle ringa polisen ang den märkliga bilen som betedde sig mycket underligt vid skolan. Till sist fick vi bilden ändå, även om de flesta ungarna visst hade fått skjuts av någon förälder i ruskvädret.
Till sist kunde jag slutföra mina små arbeten. Kommungrejen skulle visst inte komma imorron, det var trångt i tidningen och vi kan hålla på den en stund till eftersom vi är ensamma om den. Skolvägsgrejen skulle ju vara kul att få se. Men jag vet inte. Egentligen en rätt liten grej tycker jag.
Förutom regnet är Sundsvall en mycket trivsam stad. Jag har gått runt och tittat på shoppingen, och galleriorna är fina. Det är ganska vackert här, och framför allt är folk väldigt mycket trevligare än hemma. Faktiskt. Alla man möter, och alla man pratar i telefon med. Jag ringer och stör folk i deras arbete, men de berättar väldigt gärna vad de tycker och vet för mig. Jag skulle nästan kunna tänka mig att flytta hit. Men då skulle jag vilja ha med mig Harald. Han är det enda som saknas här uppe, men han saknas ganska mycket.
Och familjen då förstås. Och vännerna. Men mest Harald ändå.
Imorron är det redan fredag. Och nu är klockan redan sent. Sov gott!
Dag 3
Sitter på jobbet igen. Har fått en uppgift som först kändes övermäktig, men efter lite hjälp så känns det mycket bättre. Nu har jag pratat med två politiker och en kommunanställd, och ska till kommunen och kolla i diarierna efter lunch. Mycket spännande.
I dagens tidning fanns också
http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.145235
Det känns ganska kul.
Idag har det kommit en till praktikant hit, så vi är sammanlagt tre stycken. Det är trevligt, vi jämför utbildningar och hjälps åt med saker vi inte förstår. Jag har också hunnit prata lite mer med alla andra här, och märkt att alla är väldigt snälla och ganska pratsamma, även om de ofta sitter försjunkna i egna funderingar.
Vi bytte nyhetschef idag. Jag gillade den gamla, men vad jag hunnit uppfatta av den nya är han nästan ännu bättre. Pedagogisk. Tar sig tid.
Nu är det lunchdags.
Dag 2
Nu sitter jag på jobbet. För tillfället ingenting att göra, men hittills har de varit en väldigt trevlig dag. Det är svårt när man inte har någon rutin, jag vet ju inte vad jag kan hitta på att göra när det blir dötid. Nu sitter jag och väntar på att nyhetschefen ska komma tillbaka från ett möte så jag kan fråga henne.
Några saker har förvånat mig sedan jag kom hit. Bilden av den hetsiga, stressiga nyhetsredaktionen där researchen blir lidande pga tidsbrist, stämmer åtminstone inte in på det här stället. Nog för att folk har mycket att göra ibland, men många sitter och gör ingenting ganska ofta. Surfar. Löser soduku. Bläddrar i tidningar. Förvånande många tycker om att jobba med fötterna på skrivbordet. Det känns ganska bra. Inte så överspänt.
På förmiddagen la jag sista handen vid artikeln om föredraget på torsdag. Vet inte om den kommer i tidningen imorron, men det vore ju kul. Fast jag kunde ju få en bättre artikel som första publicerade, jag fick aldrig riktigt rätsida på den där. Kvinnan jag intervjuade bad mig skicka texten också, så jag gjorde det. Hon ringde imorse och hade några synpunkter på den, tyckte att deras organisation framställdes negativt. Det fick bli en kompromiss. Jag skrev om lite gran, sedan skickade jag aldrig den nya versionen. Jag tycker den känns bra, den första tyckte jag också var en smula negativt vinklad. Nu känns den mer korrekt.
Efter det så ringde jag en tjej som ska tävla i SM i blomsterbinderi nästa vecka. Hon sa att hon är i sin floristbutik hela dagen idag. Jag pratade med en fotograf som tyckte att halv ett var en bra tid att åka dit. Efter det googlade jag allt som fanns om blomsterbinderi-SM. Det var inte så mycket. Väntan på att klockan skulle bli 12:30 blev lång och tråkig.
Till sist åkte vi! Hon var mycket trevlig och föredömligt lätt att intervjua. Tror det blev bra bilder också. Jättesöt tjej. Fotografen sa efteråt att jag skötte mig helt okej =) Bra, tror jag till och med att han sa. Fast jag vet inte egentligen om det var jag eller intervjuobjektet som skötte sig bra..
Jag kom på där att jag nog vill bli florist istället. Det var ett riktigt härligt ställe. Få ställen som jag sett i Stockholm har varit så fräscha och välskötta, så det kanske egentligen inte är någon bra idé. Men hon var verkligen inspirerande. Hela hon liksom lyste när hon berättade hur kul det var att jobba där. Ändå har hon gjort det i sju år. Någon gång när jag tröttnar på att vara journalist så ska jag skola om mig till florist. Jag förstår liksom nu vad Linda menar.
Nu borde jag egentligen vara ute och göra "stilrapporten", ni vet den där lilla grejen där man visar folk på bild och frågar dem var de köpt sina kläder. Det verkar inte finnas någon fotograf ledig bara. Är det alltid så här mycket väntande på redaktioner tro?
Dag 1
Idag har jag haft min första på allvar-upplevelse av att vara journalist.
Jag var sjukligt nervös, och försökte på alla vis intala mig själv att det skulle gå jättebra. Jag har fokuserat lite för mycket på det negativa den senaste veckan, och det har skapat lite hjärnspöken tror jag. Men jag kom dit, hälsade på en massa folk, och allt kändes bättre ganska snart.
Jag fick ett jobb att göra, en kvinna som själv hört av sig till dagbladet och undrade om vi ville skriva något om ett föredrag som ska hållas nu på torsdag. Kvinnan driver en förening som har bjudit in två föreläsare som ska hålla detta. Det hela sker i samarbete med Studiefrämjandet, och bakom föreningen står också länsstyrelsen, och så var något som heter Nutek inblandat, så ja, jag hade lite svårt att förklara detta på ett enkelt sätt i en artikel. Men innan jag kom så långt så ringde jag och pratade med kvinnan och med båda föreläsarna och sprang tillsammans med en fotograf ut och fotade och pratade med dem irl. Så långt gick det väldigt fort och smidigt. Jag började ringa klockan nio och klockan elva hade vi samlat alla som befann sig i Sundsvall på samma café och kunde ta en bild.
Sen gick det trögare.
Tidigare har jag tänkt att jag inte kommer ha några stora problem med att skriva, för det brukar fungera ganska bra. Däremot har jag varit nervös för att missa saker när jag pratar med folk, missa följdfrågor eller komma tillbaka med fel information så att det blir väldigt svårt att skriva ihop någonting. Nu var det precis tvärt om.
Faktasamlandet gick mycket smidigt. Sedan satt jag och försökte skriva en begriplig text i flera timmar. Kände mig mycket ineffektiv. Och ganska dålig. Vände och vred på det hela några gånger. Efter att ha fått några tips gick det lättare, men fortfarande svårt. Till slut kände jag att det inte kommer bli så mycket bättre, jag har förklarat så enkelt jag kan och försökt göra det lite spännande. Då var dock nyhetschefen så pass inställd på att vi slutför den texten imorgon istället, så då fick det bli så. Den ligger fortfarande där alltså.
En hel dags arbete, och inte en ynka färdig text. När jag gick från jobbet pratade jag med Micha en halvtimme, sen kändes det bättre. Det blir en bättre dag imorgon, och då slipper jag vara så hysteriskt nervös. Alla är snälla, och jag kommer inte att få uppdrag som de inte tror att jag klarar av. Visst var det segt jobbat idag, men det är ingen jättekatastrof.
Nu sitter jag hemma hos min faster, som tar så väl hand om mig. Känner mig mycket bortskämd. Vi ska snart se på idol och dricka te. Jag har fått en mycket skön säng och sova i. Inatt tackade jag Gud för min förmåga att sova som en sten oavsett omständigheter. Jag skulle mått riktigt dåligt imorse om jag inte sovit ordentligt inatt. Men vi gick och la oss före tio, och trots att det är minst tre timmar tidigare än jag är van vid har jag sovit som klubbad ända fram till klockan sex.
Nej, nog nu. Mer imorron kanske. Tack för alla snälla kommentarer förresten! =) Kram!
Jag var sjukligt nervös, och försökte på alla vis intala mig själv att det skulle gå jättebra. Jag har fokuserat lite för mycket på det negativa den senaste veckan, och det har skapat lite hjärnspöken tror jag. Men jag kom dit, hälsade på en massa folk, och allt kändes bättre ganska snart.
Jag fick ett jobb att göra, en kvinna som själv hört av sig till dagbladet och undrade om vi ville skriva något om ett föredrag som ska hållas nu på torsdag. Kvinnan driver en förening som har bjudit in två föreläsare som ska hålla detta. Det hela sker i samarbete med Studiefrämjandet, och bakom föreningen står också länsstyrelsen, och så var något som heter Nutek inblandat, så ja, jag hade lite svårt att förklara detta på ett enkelt sätt i en artikel. Men innan jag kom så långt så ringde jag och pratade med kvinnan och med båda föreläsarna och sprang tillsammans med en fotograf ut och fotade och pratade med dem irl. Så långt gick det väldigt fort och smidigt. Jag började ringa klockan nio och klockan elva hade vi samlat alla som befann sig i Sundsvall på samma café och kunde ta en bild.
Sen gick det trögare.
Tidigare har jag tänkt att jag inte kommer ha några stora problem med att skriva, för det brukar fungera ganska bra. Däremot har jag varit nervös för att missa saker när jag pratar med folk, missa följdfrågor eller komma tillbaka med fel information så att det blir väldigt svårt att skriva ihop någonting. Nu var det precis tvärt om.
Faktasamlandet gick mycket smidigt. Sedan satt jag och försökte skriva en begriplig text i flera timmar. Kände mig mycket ineffektiv. Och ganska dålig. Vände och vred på det hela några gånger. Efter att ha fått några tips gick det lättare, men fortfarande svårt. Till slut kände jag att det inte kommer bli så mycket bättre, jag har förklarat så enkelt jag kan och försökt göra det lite spännande. Då var dock nyhetschefen så pass inställd på att vi slutför den texten imorgon istället, så då fick det bli så. Den ligger fortfarande där alltså.
En hel dags arbete, och inte en ynka färdig text. När jag gick från jobbet pratade jag med Micha en halvtimme, sen kändes det bättre. Det blir en bättre dag imorgon, och då slipper jag vara så hysteriskt nervös. Alla är snälla, och jag kommer inte att få uppdrag som de inte tror att jag klarar av. Visst var det segt jobbat idag, men det är ingen jättekatastrof.
Nu sitter jag hemma hos min faster, som tar så väl hand om mig. Känner mig mycket bortskämd. Vi ska snart se på idol och dricka te. Jag har fått en mycket skön säng och sova i. Inatt tackade jag Gud för min förmåga att sova som en sten oavsett omständigheter. Jag skulle mått riktigt dåligt imorse om jag inte sovit ordentligt inatt. Men vi gick och la oss före tio, och trots att det är minst tre timmar tidigare än jag är van vid har jag sovit som klubbad ända fram till klockan sex.
Nej, nog nu. Mer imorron kanske. Tack för alla snälla kommentarer förresten! =) Kram!
