En övergiven stackars blogg.
Nu var det väldigt länge sedan.
En anledning till att jag inte skrivit på väldigt länge är just att det blivit väldigt länge, och det känns som att jag borde skriva något långt och bra och klokt nu när jag hunnit fundera så mycket.
Det tänker jag inte göra. Skriva långt och bra och klokt alltså.
Idag har tandläkaren ryckt ut den sista visdomstanden. Den här gången i underkäken, vilket innebär starka värktabletter nu efteråt och bakteriedödande munsköljmedel som slår ut smaksinnet. I söndags lagade jag purjo och potatissoppa, som nu ligger vackert infryst i portionsförpackningar. Det var innan jag kom på att jag inte kommer ha något smaksinne, och därför inte kommer kunna njuta ens av flytande mat. Typiskt.
I måndags började en ny kurs i skolan, och vi fick en rejäl föreläsning med många nya begrepp och tankar. Pennorna glödde i hela salen, ingen viskade eller funderade på annat, trots att läraren pratade ovanligt långsamt och med generösa pauser hade vi fullt upp med att ta in allt. Det var skönt, den satt bra efter förra kursen som mest kändes som upprepningar av allt vi pratat om under hösten.
Den här kursen är en slags genomgång av olika teorier och perspektiv, som är bra att kunna inför B uppsatsen. Vi har fått ett tema för vår uppsats. Jag minns det inte ordagrant med det handlar om nostalgi över den tid som flytt kontra förväntan inför framtiden, typ. Egentligen kan vi skriva om vad som helst, och framåt- eller bakåtblickande är mer av ett perspektiv att se ämnet ur käns det som. Tyvärr är mitt huvud totalt tomt på uppslag och ideér. Vad skulle du skriva en etnologisk B uppsats om?
Nu har Harald kommit hem. Till vårt hem =) Nu ska han få ta hand om mig och värma lite soppa. Han är väldigt, väldigt bra att ha han, och ännu bättre blir det när han är där jag är. Det vill säga när han bor här hos oss. Det blir så mycket mindre ensam för mig på det viset. Och ganska trevligt för honom också tror jag.
En anledning till att jag inte skrivit på väldigt länge är just att det blivit väldigt länge, och det känns som att jag borde skriva något långt och bra och klokt nu när jag hunnit fundera så mycket.
Det tänker jag inte göra. Skriva långt och bra och klokt alltså.
Idag har tandläkaren ryckt ut den sista visdomstanden. Den här gången i underkäken, vilket innebär starka värktabletter nu efteråt och bakteriedödande munsköljmedel som slår ut smaksinnet. I söndags lagade jag purjo och potatissoppa, som nu ligger vackert infryst i portionsförpackningar. Det var innan jag kom på att jag inte kommer ha något smaksinne, och därför inte kommer kunna njuta ens av flytande mat. Typiskt.
I måndags började en ny kurs i skolan, och vi fick en rejäl föreläsning med många nya begrepp och tankar. Pennorna glödde i hela salen, ingen viskade eller funderade på annat, trots att läraren pratade ovanligt långsamt och med generösa pauser hade vi fullt upp med att ta in allt. Det var skönt, den satt bra efter förra kursen som mest kändes som upprepningar av allt vi pratat om under hösten.
Den här kursen är en slags genomgång av olika teorier och perspektiv, som är bra att kunna inför B uppsatsen. Vi har fått ett tema för vår uppsats. Jag minns det inte ordagrant med det handlar om nostalgi över den tid som flytt kontra förväntan inför framtiden, typ. Egentligen kan vi skriva om vad som helst, och framåt- eller bakåtblickande är mer av ett perspektiv att se ämnet ur käns det som. Tyvärr är mitt huvud totalt tomt på uppslag och ideér. Vad skulle du skriva en etnologisk B uppsats om?
Nu har Harald kommit hem. Till vårt hem =) Nu ska han få ta hand om mig och värma lite soppa. Han är väldigt, väldigt bra att ha han, och ännu bättre blir det när han är där jag är. Det vill säga när han bor här hos oss. Det blir så mycket mindre ensam för mig på det viset. Och ganska trevligt för honom också tror jag.