Mia

Jag har ännu inte blivit helt klar över vad denna blogg egentligen är till för. Hur jag ska använda den. Idag kommer den att användas som träningsforum för mina skoluppgifter. Ointressant? Vi får se.

Jag känner att jag måste bli bättre på att tycka saker. Ibland är jag väldigt bra på att tycka saker. Senast i går kväll när jag och Harald trasslade in oss i en omfattande diskussion om politik. Då var det sent och vi var båda ganska trötta och tankarna och tyckandet fick snurra som de ville en stund. Men att skriva ner vad jag tycker är mycket svårare. För varje åsikt finns ju ett gäng undantag och varje undantag kräver en förklaring - utan att ha nämnt dessa undantag kan jag ju inte hävda att jag står för åsikten. Detta gör att en ynka liten åsikt blir väldigt väldigt stor och kräver mycket text.

Tills på fredag ska jag skriva en krönika. Jag ska ha en åsikt om något, och sedan ska jag driva min tes med argument och motargument, formulera mig så bra jag kan inom vissa givna ramar. Hjälp på traven med ämne har jag fått. Vi håller på att prata om public service och vad det är för något, och detta ska texten ha anknytning till. Jag ska lyssna på radio P1 eller P4 i minst två timmar och sedan utgå från något jag hört där i min text.

Nu tänker jag öva att sortera tankar. Detta är alltså inte min krönika, men reflektioner runt den och inför den.

Ikväll i Studio ett i P1 diskuteras, precis som på tidningarnas debattsidor, om huruvida Carl Bildt ska få ha sin egen blogg eller inte. Bertil Torekull, journalist som i ett debattinlägg i dn idag kritiserar Bildts bloggande, är inbjuden. I dn kritiserar Torekull Bildt, och liknar hans privata bloggande med Venezuelas president Chávez, som enligt Torekull dagligen för sin egen talan i flera timmar i TV, berömmer sig själv och är sin egen domare, helt oemotsagd. Också på en blogg kan vem som helst föra fram sina åsikter fritt. Enligt Torekull skulle detta förskjuta makten från medierna, som i det demokratiska samhället har en viktig uppgift i att granska dem som styr. Torekull kritiserar också Bildt för att blanda UD-information med mer privata kommentarer och kritik mot medier. I Studio ett framkommer att det egentligen inte är bloggandet i sig som upprör Torekull, utan snarare det sätt som Bildt blandar information om UD och privata kommentarer om vad som skrivs om honom i tidningarna.

För mig känns det spontant mycket konstigt att det skulle vara ett hot mot demokratin att en politiker skaffar sig mer direktkontakt med allmänheten. Dels får läsarna veta mycket mer om vad Bildt tänker och gör, och dels får de en god möjlighet att skriva sina egna kommentarer och reaktioner direkt till honom. Till på köpet kanske det gör att fler börjar intressera sig för politiken. Tidigare vill jag minnas att jag hört efterlysningar på mer dialog direkt mellan allmänheten och politikerna. Även jag har efterlyst detta, och jag har inte ändrat mig.

 P J Anders Linder från SvD är också inbjuden till P1 för att debattera med Torekull. Han framhåller att det är just de frågor som alla har ställt till Bildt, som Bildt kommenterar och ger synpunkter på i sin blogg. De frågor som alla diskuterar och vill veta mer om. Det som Torekull kallar för privata påhopp på enskilda journalister.
- Att det skulle vara ett hot mot de demokratiska institutionerna att en politiker talar med sina väljare, jag finner det ytterst besynnerligt, säger Linder.

 Mediernas roll är fortfarande att bevaka och granska de styrande, och göra allmänheten uppmärksam på när något inte står rätt till. Det är en viktig roll i en demokrati. Men i den rollen ingår inte att ha monopol på att uttrycka politikernas åsikter. Jag har full förståelse för att det är jobbigt att aldrig få uttrycka någonting själv, att allt man vill ha sagt först ska skrivas ner och göras om av en journalist. Ett mycket ineffektivt sätt att kommunicera med människor. För att inte tala om hur svårt det är för människorna att svara.

Till sist vill jag understryka det oersättliga värdet av public service, i detta fall P1, där utrymme finns för diskussioner runt dessa viktiga ämnen. För likväl som det tillför demokratin mycket gott att politiker kan ha en direkt kommunikation med väljarna, lika viktigt är det att olika åsikter om sådana här nya fenomen tas upp och ges ordentligt utrymme i debatten. Hur skulle vi skapa oss åsikter och uppfattningar om inte olika argument presenterades för oss och olika människor gavs tid att delge oss sin synpunkt? Och var ska en debatt tillgänglig för alla äga rum, om public service ersätts av kommersiella intressen? Vi ska vara rädda om våra fantastiska demokratiska hjälpmedel som vi har i Sverige.

 

Alltså: Ju fler vägar för information och åsikter, desto mer nyanserad soppa.

 

 

 

Hm. Jag är medveten om den lustiga sammansättningen av stolpigt skriftspråk och ledigt talspråk. Fixar det till den riktiga versionen.

 

Var det tråkigt? Jag ska inte vara så långrandig i fortsättningen. =)

Sov gott!

Dagens positiva: Idag fanns det plötsligt rättvisemärkta bananer på hemköp! Det har inte funnits förut. Hur mycket man än letat. En gång frågade jag. Då såg tjejen i kassan ut som att hon inte förstod vad jag sa. Och ingen av oss blev nog så mycket klokare. Men idag fanns det! Hejja!

Dagens oväntat: Springa på Harald på centralen. Båda stirrade och frågade sina huvuden "Ser jag fel?"

Dagens besvikelse: Att jag, trots att jag faktiskt tycker att det är roligt och inte den minsta gnutta jobbigt, fortfarande börjar staka mig och säga fel när jag står framför klassen. (Detta är en mycket mild besvikelse, men det är för att jag haft en mycket lyckad dag)

Dagens besvikelse 2: Idag var däremot popcornen slut på hemköp.

Dagens nyhet: Vår programansvariga lärare kan vara trevlig. Detta kom som en blixt från en klar himmel, och hela klassen tappade hakan. En slags kollektiv oj-upplevelse.

Dagens negativt: Ensamhet. Inte ens katten finns här för att hålla mig på gott humör. Och utan katt är jag så att säga kattlös.

Morgondagens plan: Jobba.

Veckans känsla: Positiv med ett underliggande hot om stressammanbrott. Det är en del som ska göras. Okej, sammanbrott var att ta i. Men jag måste se till att ta tag i allt nu.

Veckans uppmuntran i ensamheten: De fantastiska blommor som helgens gärser hade med sig. Varför har man inte alltid blommor hemma? Det blir så mycket gladare överallt.

Veckans se fram emot: Middag med Annad på torsdag.

Veckans hoppas: Jag har ännu inte fått testa mina julklappslångfärdsskridskor. Hoppas isen ligger kvar till helgen.

Kort resumé av helgen som var:
Fantastiska konfirmander, glada och positiva och snälla. Roligt att komma ut till åkerö. Nostalgi. Jag har en roll som jag inte haft förut, som känns bra. Och det känns så tydligt hur alla som har lärt mig saker och ställt upp för mig finns med, även fast de inte är där. Märkligt. Djupt imponerad av Sus som lägerchef. Längtar till nästa gång.

Fredag. Igår låg jag och snörvlade och mådde riktigt dåligt hela dagen. Sådana gånger är det väldigt bra med snälla lägenhetskompisar som lagar god mat. Och plötsligt hade vi en massa besök från olika håll här hos oss, fem var vi till middagen och sedan ytterligare en. Jag visste visserligen om det innan, men hade inte riktigt hunnit tänka igenom det tror jag. Och framförallt inte hunnit ställa om mig på att jag skulle va sjuk och urschlig denna dag. Stängde in mig på rummet och kände mig ganska otrevlig. Tyvärr. Det blir så ibland, inte så mycket att göra åt. Synd, när det är så trevliga vänner.

Och då tycker man, att eftersom jag var så dålig igår så borde jag legat hemma idag också. Och det kan man tycka. Men nu är det ju full fart igen förstås. Japp, härligt, roligt. Var i skolan på morgonen, och opponerade på ett referat. Det gick ganska bra, men jag kände mig en aning borta. Ni vet när man pratar i telefon, och det blir nån slags rundgång så man hör sig själv väldigt tydligt fast med en halv sekunds fördröjning. Det är jättesvårt att prata då, man blir så distraherad. Så upplevde jag morgonen. Mina öron var totalt igentäppta, så allt jag sa tycktes eka runt tre varv och sedan slå emot trumhinnan från insidan. Mycket märklig känsla.

I tisdags fick jag en fair trade-pin av Eva-Maria. Den är jättesnygg. Jag har haft den på jackan två dagar nu (eftersom jag aldrig gick ut igår) och idag, alltså dag två, har den hjälpt mig få en kompis. Det är konstigt. Jag har pratat med henne lite förut också, men ändå. Hon kommenterade pinnen och så började vi prata om rättvisemärkt och så kom vi in på att vi båda är aktiva i Svenska Kyrkans unga.

Och på tal om det då, så är det ju läger nu. Läger läger. Och jag ska ha undervisning ikväll. Roligt roligt, men med en kropp som inte är i högform och som inte riktigt hänger med så känns det sådär. Men vi ska ha roligt iallafall. Jag hoppas bara inte jag smittar folk. Men att stanna hemma är liksom inte riktigt ett alternativ. Det ska bli alldeles för roligt. Jag ska göra mitt allra bästa för att inte smitta, lovar.

Sedan vill jag träffa Harald. Vill vill vill. På söndag när jag kommer hem kommer vi inte ha setts på en vecka. Det blir så ibland. Fast vi inte vill. Samtidigt som just denna vecka har nog ingen av oss hunnit med att fundera så mycket på det. Det är värre när det är en som inte hinner och har fullt upp, och den andra bara längtar och saknar. Det blir aldrig bra. Nu är det bra. Och på söndag ska jag krama honom massor.

Men innan dess, läger! =D

Det är fasligt vad det är svårt att göra saker som man måste. En ganska omfattande skoluppgift bör tex göras, absolut senast imorgon. Hade verkligen trott att jag skulle lyckas med detta idag, men inte. Suttit och skrivit lite konfaundervisning nu iallafall. Det är roligt roligt, men inte ens det lyckas jag göra i tid. Sedan ringde Harald, och innan han skulle sova så övertygade jag honom att leta fram den gamla listan med "felböner" åt mig. Alltså en citatlista, med folk som har sagt fel när de bett för andra och liknande. Jag har inte läst den på säkert tre år, men jag skrattar så jag gråter varenda gång. Några favoriter är "Du ser hans arm, vi ber att den ska försvinna..." (kanske inte menat at syfta på armen) och "Vi ber att kraften ska gå ur henne!" Även "Den Helige Ande kommer att hoppa över dig" är ett ganska lustigt uttalande, som nog inte var lika illa menat som det lät.. Hehe. Ojoj. Fast det är nog roligare om man läser allihop samlat.. =)

Idag har jag också gått en lång och snabb promenad med Linda. Efter det kände vi oss mycket duktiga. Det är dock det enda duktiga jag gjort på hela dagen.

Men gudstjänten var trevlig och mysig, och det är alltid roligt att träffa många man känner där. Och nästa vecka är det läger. Känns sådär med tanke på att jag har ytterligare undervisning att förbereda, men kanon med tanke på allt annat. Typ att konfirmanderna är helt fantastiskt trevliga och ledargänget känns väldigt inspirerat. Eller så är det jag som känner mig inspirerad så det räcker för allihopa =) Kan va så..

Imorgon ska jag göra ett försök att komma iväg till biblioteket, och se om det är lättare att jobba när det inte finns så mycket annat som lockar. Jag måste verkligen jobba på min självdiciplin. MYCKET. Det kan vara nåt att be för kanske. *hoppas på snabbt svar*

En sak till, Emil Jensens ljudbok "Mellansnack" landade i min brevlåda i veckan. Känns nostalgikt och mycket roligt. Fast jag saknar så många texter om inte är med. Och så börjar jag fundera om det inte skulle va kul att va med igen, läsa igen, stå på scen igen. Ojoj. Tänk om man skulle..

=)
Kram.