Just det
Små, små ord...
Det var länge sedan de pockade på
uppmärksamhetsimpulser.
Många har flytt till bördigare marker,
fantasifullare fantasier,
mer ordorienterade hjärnaktiviteter.
Vokabulär som dammat igen och sinat.
Ordförråd omprogrammerat till semestertid,
vårstädat och utrensat.
Fraser försvunna med hela badvattenbaljan.
Kvar i ordförteckningslagret finns stolta, bastanta
Föreningsmöte, Föreskrift, Förlagsredaktör
prydligt uppradade under "F".
Komplettera, Konstaterande
stoltserar på sin plats som
gedigna möbler i massivt trä.
Filur, Fnulig och Knasboll
skräpar bakom spindelvävssköldar i hörnen.
Planerar de överraskningar, månne?
Det var länge sedan de pockade på
uppmärksamhetsimpulser.
Många har flytt till bördigare marker,
fantasifullare fantasier,
mer ordorienterade hjärnaktiviteter.
Vokabulär som dammat igen och sinat.
Ordförråd omprogrammerat till semestertid,
vårstädat och utrensat.
Fraser försvunna med hela badvattenbaljan.
Kvar i ordförteckningslagret finns stolta, bastanta
Föreningsmöte, Föreskrift, Förlagsredaktör
prydligt uppradade under "F".
Komplettera, Konstaterande
stoltserar på sin plats som
gedigna möbler i massivt trä.
Filur, Fnulig och Knasboll
skräpar bakom spindelvävssköldar i hörnen.
Planerar de överraskningar, månne?
Att åka pendeltåg.
Imorse var vägen till skolan lite av ett äventyr. Jag hade egentligen tänkt åka tidigt, men kom iväg först vid nio. När jag kom till perrongen hann jag dock precis lagom med 8:37-tåget, som rullade in vid 9:05 ungefär. Anledningen som ropades ut var ett omfattande signalfel i karlberg. Redan här anade jag att det skulle ta längre tid än vanligt att komma till skolan.
Fram till Ulriksdal rullade det smidigt, men där var det stopp. Vi fick rådet att åka vidare med buss eller ta en taxi, eftersom det förmodligen skulle ta en stund innan tåget kunde åka vidare. Så jag gick av och tog nästa buss mot universitetet, till Bergshamra. Därifrån tog jag tunnelbanan vidare till centralen. Den extra utflykten tog faktiskt inte mer än en halvtimme, 9:24 gick bussen från ulriksdal och 9:50 var jag på centralen. Tyvärr är det ju svårt att ta sig till Flemmingsberg på andra sätt än pendeltåg.
Så jag gick helt enkelt upp till perrongen för att hoppa på tåget igen. Och det gjorde jag. Tåget alltså, samma tåg som jag hoppat av en halvtimme tidigare, stod nu lydigt och väntade på mig på centralen.
Efter ytterligare lite väntan så kom vi iväg i alla fall, och jag kom fram vid 10:20 ungefär. Inte farligt ändå, med tanke på turen förbi Bergshamra. Dessutom precis lagom för att skriva färdigt och lämna in praktikrapporten vid 12:00.
Undrar om det kommer att bli en sån där härlig pendeltågs-vinter i år.
Fram till Ulriksdal rullade det smidigt, men där var det stopp. Vi fick rådet att åka vidare med buss eller ta en taxi, eftersom det förmodligen skulle ta en stund innan tåget kunde åka vidare. Så jag gick av och tog nästa buss mot universitetet, till Bergshamra. Därifrån tog jag tunnelbanan vidare till centralen. Den extra utflykten tog faktiskt inte mer än en halvtimme, 9:24 gick bussen från ulriksdal och 9:50 var jag på centralen. Tyvärr är det ju svårt att ta sig till Flemmingsberg på andra sätt än pendeltåg.
Så jag gick helt enkelt upp till perrongen för att hoppa på tåget igen. Och det gjorde jag. Tåget alltså, samma tåg som jag hoppat av en halvtimme tidigare, stod nu lydigt och väntade på mig på centralen.
Efter ytterligare lite väntan så kom vi iväg i alla fall, och jag kom fram vid 10:20 ungefär. Inte farligt ändå, med tanke på turen förbi Bergshamra. Dessutom precis lagom för att skriva färdigt och lämna in praktikrapporten vid 12:00.
Undrar om det kommer att bli en sån där härlig pendeltågs-vinter i år.
Nöjd.
Jag överlevde den här veckan också. De två veckorna med radioundervisning som vi har haft efter praktiken var väl inte det jag såg fram emot mest den här terminen. Och det har varit jobbigt och slitigt, men helt klart trevligare än jag trodde. Jag tror till och med jag har lärt mig något på det här också.
Jag har jobbat med den sista uppgiften hela natten. Kom i säng vid åtta i morse. Det är inte ofta jag faktiskt sitter över natten med en uppgift, men den här gången var det värt det. Inte för att den blev särskilt bra, men den blev klar och jag tror jag får godkänt på den. Det är det viktigaste just nu. Dessutom var det ganska skönt att kunna gå och lägga sig på morgonkvisten och veta att jag inte behöver bry mig om någonting förrän jag ska träffa familjen och gå ut och äta ikväll. En angenäm avslutning på en kurs.
Imorgon har vi seminarium och sen borde jag väl ta tag i nästa veckas grej, att få klart praktikrapporten. Men just nu känns mitt huvud behagligt tomt och avslappnat.
Jag har jobbat med den sista uppgiften hela natten. Kom i säng vid åtta i morse. Det är inte ofta jag faktiskt sitter över natten med en uppgift, men den här gången var det värt det. Inte för att den blev särskilt bra, men den blev klar och jag tror jag får godkänt på den. Det är det viktigaste just nu. Dessutom var det ganska skönt att kunna gå och lägga sig på morgonkvisten och veta att jag inte behöver bry mig om någonting förrän jag ska träffa familjen och gå ut och äta ikväll. En angenäm avslutning på en kurs.
Imorgon har vi seminarium och sen borde jag väl ta tag i nästa veckas grej, att få klart praktikrapporten. Men just nu känns mitt huvud behagligt tomt och avslappnat.
Sista dagen.
Idag har jag varit sanslöst lat. Större delen av dagen har jag gjort något helt annat än att jobba. Ätit lunch, druckit te eller snackat skit. Fast två saker har blivit klara idag (även om den ena va på typ 500 tecken) och en grej har blivit så klar den kan eftersom jag inte fått de sista siffrorna av diverse politiker. Den får någon annan pussla ihop i nästa vecka.
Mitt sinnelag har varit en aning.. ambivalent. Stor lättnad över att få komma hem snart. Min säng, min lägenhet, mina kläder, mitt kylskåp, min dator, mitt badkar, min Harald och mina välkända gator. Min soffa att smula ner och min disk att skita i. Det har fngerat jättebra att bo hos faster, men liksom ändå.
Samtidigt en slags olust över att lämna allting. Ganska stark olust. Alla de snälla, skönt konstiga och hjälpsamma människorna. Några stycken har jag hunnit lära känna precis så bra att jag blir lessen på riktigt över att inte få vara kvar. Men inte ännu tillräckligt bra för att kunna säga tack och allt möjligt som jag skulle vilja. Jag brukar inte bli så fäst vid människor, och framför allt inte på så kort tid som två veckor.
Och visst stämmer det att de spännande, meningsfulla samtalen alltid inträffar när det är dags att bege sig åt var sitt håll.
Jag tänkte när jag satt och var känslosam på McDonalds efter jobbet i väntan på tåget att det är tur att jag ännu inte kan blogga från mobilen. Annars hade allt känslomässigt dravel hamnat på bloggen och inte i blocket i väskan. Och det hade kanske inte varit så lyckat.
En sak till, jag undrar fortfarande vem som snodde mitt tangentbord under en lunch i typ onsdags. Jag såg aldrig till det efter det, fast jag letade. Jag hade fått ett helt annat tangentbord. Ingen förklaring, inget spår av det gamla. Alla låssades som ingenting. Mystiskt.
Mitt sinnelag har varit en aning.. ambivalent. Stor lättnad över att få komma hem snart. Min säng, min lägenhet, mina kläder, mitt kylskåp, min dator, mitt badkar, min Harald och mina välkända gator. Min soffa att smula ner och min disk att skita i. Det har fngerat jättebra att bo hos faster, men liksom ändå.
Samtidigt en slags olust över att lämna allting. Ganska stark olust. Alla de snälla, skönt konstiga och hjälpsamma människorna. Några stycken har jag hunnit lära känna precis så bra att jag blir lessen på riktigt över att inte få vara kvar. Men inte ännu tillräckligt bra för att kunna säga tack och allt möjligt som jag skulle vilja. Jag brukar inte bli så fäst vid människor, och framför allt inte på så kort tid som två veckor.
Och visst stämmer det att de spännande, meningsfulla samtalen alltid inträffar när det är dags att bege sig åt var sitt håll.
Jag tänkte när jag satt och var känslosam på McDonalds efter jobbet i väntan på tåget att det är tur att jag ännu inte kan blogga från mobilen. Annars hade allt känslomässigt dravel hamnat på bloggen och inte i blocket i väskan. Och det hade kanske inte varit så lyckat.
En sak till, jag undrar fortfarande vem som snodde mitt tangentbord under en lunch i typ onsdags. Jag såg aldrig till det efter det, fast jag letade. Jag hade fått ett helt annat tangentbord. Ingen förklaring, inget spår av det gamla. Alla låssades som ingenting. Mystiskt.
Dag 11 (tror jag?)
Igår fick jag hoppa in och hjälpa nöjesredaktionen.
http://dagbladet.se/kulturnoje/nyheter/1.160152
Han var mycket trevlig. Om jag var kvar i Sundsvall skulle jag absolut gå på Du kan sjunga gospel på söndag.
Resten av dagen satt jag och ringde de politiska partierna. Nu på morgonen fick jag tag på Kd också, så nu är det bara Sverigedemokraterna jag inte fått tag på. De har ju liksom mandat här, två stycken tror jag också.
Ikväll ska jag packa min väska, och sen ska jag släpa den till jobbet imorron. Så åker jag direkt efter jobbet, för att hinna till rephelgen med kårsdraget. Det vore ju skönt att vara hemma en dag först. Men bara att sova i min säng och träffa min Harald tror jag kommer göra att jag känner mig ganska utvilad redan till lördagen.
Fortfarande dag 9
Dagens tidningar. Likheten är slående.
Tyvärr var ST:s version av äggstocksartikeln mycket bättre än min. De hade dessutom pratat med chefen som jag försökte få tag på hela eftermiddagen utan att lyckas. Trist, men det känns ändå helt okej. Jag hade inte så lång tid på mig, jag skyller på det.
Presskonferensen i förmiddags gick... sådär. Jag förstod inte så mycket. Tack och lov så var det en annan reporter där också,och en fotograf. De ställde lite mer frågor än jag kunde göra. Men nu vet jag hur det går till, och jag har lärt mig en massa. Dessutom så snokade jag rätt på att en länsstyrelsekille som jag försökt nå hela veckan om en helt annan sak, befann sig på konferensen som hölls i huset. Så jag lyckades få prata med honom. Mycket bra. Jag slipper sitta och ringa länsstyrelsen varenda dag och höra om han kommit tillbaka.
På eftermiddagen fick jag ett uppdrag att skriva om en resa som en person reklamerat till allmänna reklamationsnämnden. Beskriva resan och vad som var fel, typ. Min första version var redovisande och så torr att det dammade om den. Jag försökte göra om lite, och det blev marginellt bättre. Nyhetschefen sa lite diplomatiskt "tja, den skulle behöva en ny ingress..." Sen enades vi om att den var skittråkig och sög, typ. Så jag fick lite tips om hur jag kunde tänka. Han tröstade mig med att det är lätt att skriva redovisande men mycket svårare att skriva roligt. Bland det svåraste. "Men du skriver så pass bra så jag tycker du ska försöka". Jag växte en halvmeter =) Sen gick det bättre. Vi får väl se om det blev roligt eller inte, men jag förstod åtminstone hur jag skulle tänka.
Det bästa är alla uppmuntrande kommentarer man får, de är bra på sådant utan att det känns krystat. Innan jag kommer hem kommer jag ha växt så jag slår i taket. Ni kommer inte känna igen mig.
Efter jobbet skulle jag promenera hem. Jag gick lite fel, vilket sedan blev mycket fel, och till slut visste jag inte var jag var längre. Tur att det fanns folk att fråga om vägen, och kartor på busshållplatserna. Nu är jag säkert hemma igen.
Dag 9
Hm.
http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.156628
Idag hände det märkliga att Dagbladet och Sundsvalls Tidning hade exakt samma ettarubrik. Dessutom samma sak på bilden på förstasidan. Fast vår bild var bättre, tyckte vi. Något måste man ju hitta på att vara nöjda över =)
Bilden var på ett flervåningshus som brann ner till grunden, vilket förstås gav ganska dramatiska bilder.
Idag ska jag gå på presskonferens. Det har jag aldrig gjort förut. Hur går det till? Bör jag ha massa saker att fråga om? Det ska bli roligt i alla fall. Jag kommer garanterat att lära mig något. Enligt nyhetschefen är det värsta som kan hända att jag är helt ensam där, och typ tio pers sitter och har konferensen och visar massa projektorbilder och håller på, bara för mig. Presskonferensen handlar om en konferens om integrationsfrågor för folk som jobbar med sådant i Norrland, typ. Det slår mig att med etnologiinriktningen så är de ju ungefär sånt här jag är inriktad på. Men det är ju så svårt. Hur omvandlar man en massa goda exempel och positiva föreläsare till nyhetsmaterial, och får det intressant, utan att vinkla det väldigt konstigt, negativt eller halka in på diffusa termer och saker som är lätta att missförstå.
Jag har i alla fall inget stort krav på mig att åstadkomma värsta texten av det här. Det blev så mycket nyheter "över" från igår som inte fick plats, så tidningen är typ full ändå. " Då kan vi gå hem nu då", sa någon på morronmötet.
Förresten, det där om vodkan på jobbet var ett skämt. Vi skojade om mitt vattenglas som jag hade på skrivbordet. Var inte orolig mamma ;)
Nu ska jag.. ringa en landstingsmänniska kanske? Eller en kommunmänniska? Det är typ det jag gjort de senaste två dagarna.
Dag 8
Eller arbetsdag 6, hur man nu ser det. Idag tog praktikanterna över tidningen. Nästan. Jag hade en fin nyhet överst på förstasidan, och under var det en söt bild på en bäbis från ett jobb som en annan av praktikanterna gjort.
Imorse var det läskigt. Visst var det roligt att vara på förstasidan, men jag kände mig mest bara nojjig över att något i artikeln skulle visa sig vara fel. Jag har pratat med två olika politiker, och jag är ganska säker på att jag förstått hur de menar att de tycker, men har jag lyckats förklara det på ett bra sätt så man förstår? Rubriken på artikeln är "Friskolor riskerar slå ut de kommunala", och överst på förstasidan står "Sundsvall kan få elva nya friskolor". Som jag förstår det är det ganska osannolikt att alla dessa elva skulle få tillstånd, så situationen kommer förmodligen inte uppstå. Fast jag vet ju inte, det är visst skolverket som fattar besluten.
Hittills har ingen påpekat något fel, så då får jag väl försöka tro på att det var bra.
I fredags fick vi höra "ja, det är ju mycket bättre att ge jobben till er praktikanter än till nån av de riktiga reportrarna, för nu blir det i alla fall gjort" hehe. Så man känner sig i alla fall lite uppskattad här. Och mycket uppmuntrad.
Och så fick jag veta att jag inte skulle dricka mer än ett halvt glas vodka på jobbet per dag. För mycket sprit är inte bra tydligen, kunde påverka texten. Jag frågade inte mer än så.
Just nu brinner ett hus i Timrå. Det händer en del här, mycket mer än jag trodde. Mycket mer dramatiska saker.
Snart ska jag försöka få tag i en kvinna på landstinget som har hand om asylfrågor. Det har tagit mig en och en halv dag, men nu tror jag att jag åtminstone vet namnet på den jag letar efter. Hoppas hon kan svara på mina frågor också.
Idag fyller kusin Johan år, och vi ska dit och äta middag. Igår var han hos oss och åt middag, mycket trevligt. Jag tror det var två år sedan jag såg honom senast.
Dag 4
Idag har det varit en segare dag igen. Jag har i och för sig lyckats slutföra två artiklar som jag gjorde huvudjobbet med igår men som behövde kompleteras idag. Men jag trodde att kompleteringarna skulle gå ganska snabbt. Istället har de tagit hela dagen.
För den ena artikeln har jag varit på kommunhuset. Bara det känner jag att jag har lärt mig en hel del på. Vi gjorde sådant i journalistik A, hur sådana här diarier funkar och så, men jag har ju glömt allting. Det är ju inte så komplicerat egentligen, fast det är så mycket krångliga ord.
Kommunhus-utflykten var för övrigt en blöt upplevelse. http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.148068 De här bilderna är tagna igår, och det är inte lika mycket sjöar idag, men det regnar fortfarande åt alla håll samtidigt. Den lilla bilden i artikeln är tagen genom fönstret på redaktionen, bakom min rygg. Det såg ut sådär hela dagen igår, vi funderade på om man kunde åka vattenskidor efter bil. Under promenaden idag kom jag fram till att mina stövlar var vattentätare när de var nya. Som tur var har jag ett par skor med mig också, jag tar dem imorron.
Den andra kompletteringen var bara en bild som skulle tas. Det var elever som får gå från sin skola till en annan skola för att ha hemkunskap, och rektorn tycker att den vägen som de går är farlig på vintern när det ligger snö överallt och att kommunen borde snöröja bättre. Så vi skulle fota barnen som hade hemkunskap idag när de gick över bron. En halvtimme före hemkunskapslektioen körde jag och fotografen dit, snurrade runt skolan hur många varv som helst för att se vilken väg det egentligen var frågan om, och sedan satt vi och kampade med motorn igång utanför skolan i säkert en kvart. Jag hoppades mest på att ingen skulle ringa polisen ang den märkliga bilen som betedde sig mycket underligt vid skolan. Till sist fick vi bilden ändå, även om de flesta ungarna visst hade fått skjuts av någon förälder i ruskvädret.
Till sist kunde jag slutföra mina små arbeten. Kommungrejen skulle visst inte komma imorron, det var trångt i tidningen och vi kan hålla på den en stund till eftersom vi är ensamma om den. Skolvägsgrejen skulle ju vara kul att få se. Men jag vet inte. Egentligen en rätt liten grej tycker jag.
Förutom regnet är Sundsvall en mycket trivsam stad. Jag har gått runt och tittat på shoppingen, och galleriorna är fina. Det är ganska vackert här, och framför allt är folk väldigt mycket trevligare än hemma. Faktiskt. Alla man möter, och alla man pratar i telefon med. Jag ringer och stör folk i deras arbete, men de berättar väldigt gärna vad de tycker och vet för mig. Jag skulle nästan kunna tänka mig att flytta hit. Men då skulle jag vilja ha med mig Harald. Han är det enda som saknas här uppe, men han saknas ganska mycket.
Och familjen då förstås. Och vännerna. Men mest Harald ändå.
Imorron är det redan fredag. Och nu är klockan redan sent. Sov gott!
För den ena artikeln har jag varit på kommunhuset. Bara det känner jag att jag har lärt mig en hel del på. Vi gjorde sådant i journalistik A, hur sådana här diarier funkar och så, men jag har ju glömt allting. Det är ju inte så komplicerat egentligen, fast det är så mycket krångliga ord.
Kommunhus-utflykten var för övrigt en blöt upplevelse. http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.148068 De här bilderna är tagna igår, och det är inte lika mycket sjöar idag, men det regnar fortfarande åt alla håll samtidigt. Den lilla bilden i artikeln är tagen genom fönstret på redaktionen, bakom min rygg. Det såg ut sådär hela dagen igår, vi funderade på om man kunde åka vattenskidor efter bil. Under promenaden idag kom jag fram till att mina stövlar var vattentätare när de var nya. Som tur var har jag ett par skor med mig också, jag tar dem imorron.
Den andra kompletteringen var bara en bild som skulle tas. Det var elever som får gå från sin skola till en annan skola för att ha hemkunskap, och rektorn tycker att den vägen som de går är farlig på vintern när det ligger snö överallt och att kommunen borde snöröja bättre. Så vi skulle fota barnen som hade hemkunskap idag när de gick över bron. En halvtimme före hemkunskapslektioen körde jag och fotografen dit, snurrade runt skolan hur många varv som helst för att se vilken väg det egentligen var frågan om, och sedan satt vi och kampade med motorn igång utanför skolan i säkert en kvart. Jag hoppades mest på att ingen skulle ringa polisen ang den märkliga bilen som betedde sig mycket underligt vid skolan. Till sist fick vi bilden ändå, även om de flesta ungarna visst hade fått skjuts av någon förälder i ruskvädret.
Till sist kunde jag slutföra mina små arbeten. Kommungrejen skulle visst inte komma imorron, det var trångt i tidningen och vi kan hålla på den en stund till eftersom vi är ensamma om den. Skolvägsgrejen skulle ju vara kul att få se. Men jag vet inte. Egentligen en rätt liten grej tycker jag.
Förutom regnet är Sundsvall en mycket trivsam stad. Jag har gått runt och tittat på shoppingen, och galleriorna är fina. Det är ganska vackert här, och framför allt är folk väldigt mycket trevligare än hemma. Faktiskt. Alla man möter, och alla man pratar i telefon med. Jag ringer och stör folk i deras arbete, men de berättar väldigt gärna vad de tycker och vet för mig. Jag skulle nästan kunna tänka mig att flytta hit. Men då skulle jag vilja ha med mig Harald. Han är det enda som saknas här uppe, men han saknas ganska mycket.
Och familjen då förstås. Och vännerna. Men mest Harald ändå.
Imorron är det redan fredag. Och nu är klockan redan sent. Sov gott!
Dag 3
Sitter på jobbet igen. Har fått en uppgift som först kändes övermäktig, men efter lite hjälp så känns det mycket bättre. Nu har jag pratat med två politiker och en kommunanställd, och ska till kommunen och kolla i diarierna efter lunch. Mycket spännande.
I dagens tidning fanns också
http://dagbladet.se/nyheter/sundsvall/1.145235
Det känns ganska kul.
Idag har det kommit en till praktikant hit, så vi är sammanlagt tre stycken. Det är trevligt, vi jämför utbildningar och hjälps åt med saker vi inte förstår. Jag har också hunnit prata lite mer med alla andra här, och märkt att alla är väldigt snälla och ganska pratsamma, även om de ofta sitter försjunkna i egna funderingar.
Vi bytte nyhetschef idag. Jag gillade den gamla, men vad jag hunnit uppfatta av den nya är han nästan ännu bättre. Pedagogisk. Tar sig tid.
Nu är det lunchdags.