Mia

De blev gifta, de lyckades svara rätt båda två =)
Himla tur.
Och resten blev väldigt lyckat också. Och hon var precis sådär vacker, och han var precis sådär stilig, hela kvällen lång. Och jag var mycket imponerad av den nya hårsprayen. Starkast på marknaden, visst var det så...
Notera tripp trapp trull-effekten på bilden, som kommer av att både jag och Rickard har klivit ner ett trappsteg ;)

Det finns många vackra bilder, som är bättre än den här också.. sedan finns det många bilder där vi är på väg att blåsa bort =) Men det var soligt! Och roligt!

Jag har nog aldrig varit så nervös som precis innan det var dags att hålla tal. Men det gick ju vägen det också, och sedan dansade vi hela natten lång. Och de lyckliga, kära sötnosarna är nu iväg på en mysig semester med massor av tid för bara varandra. Och förhoppniongsvis så levde de lyckliga i alla sina dagar. Snipp snapp snut...


Och i helgen blir det konfaläger och det ska bli trevligt. Och jag har haft massa tid över att vila den här veckan, och mår, "bättre än nånsin!" som Max skulle sagt.

Ikväll var jag hos Linda och provade hennes kläder på henne en sista gång inför lördagen. Hon är så fin!! Jag blev alldeles lycklig. Sedan var detta iofs enda gången jag varit glad på hela dagen. Jag fungerar inte under stress, det är ett faktum. Blir jag stressad så blir jag sittande och stirrar tomt framför mig. Och då blir det inte så mycket gjort. Tyvärr.

Vid varje nytt skolarbete är jag säker på att jag måste hoppa av. Efter varje genomfört skolarbete är jag övertygad om att jag ska bli det här när jag blir stor. Just nu är jag i den första fasen.

Men hon var vacker iallafall, och jag ser fram emot lördag. Då går det liksom inte att stressa, då kommer jag vara tvingad att vara i nuet. Och det kunde ju kännas bra som omväxling.

När jag ska gifta mig kommer jag behöva ha allt klart en månad i förväg. Annars kommer jag ligga ihopkurad som en liten boll och låssas som att jag inte finns, som en konstruktiv reaktion på stress.

Idag har jag slagits hela dagen med en mycket osammarbetsvillig text. Den vägrade sluta spreta och försöka fly åt olika håll. Jag tror jag till sist fick den att sitta still, och lyckades binda ihop den på ett någotsånär tillfredsställande sätt.

Texten var en intervju med redaktören för SollentunaJournalen, vilket är Sollentuna Kommuns tidning. Igår pratade jag med honom, han var mycket trevlig. Det bästa denna vecka måste vara att jag lyckades få honom att säga att jag nog visst hade rätt. Det jag hade rätt i var att SollentunaJournalen ger en ganska... oemotsagd positiv bild av Sollentuna, och att det väl egentligen inte är en fullt sanningsenlig beskrivning av verkligheten. Han hade inte tänkt på det innan.

Jag ser det som en personlig seger.

;)

Jag har liksom glömt vad man gör när man inte ständigt har akuta måsten över sig. Idag har jag sovit halva förmiddan, ätit frukost, väntat på att äta lunch, ätit lunch, sovit hela eftermiddan och suttit och datat. Hela tiden känt att jag verkligen vill göra nånting, men kommer liksom inte ihåg hur man gör.

Känner mig fortfarande stressad. Vet inte om det är för att jag faktiskt har mycket att göra eller mest av gammal vana.

Känner igen känslan dock. Besvikelsen när det inte är så underbart när det blir lite lugnare i livet som man trodde att det skulle bli, utan man mest sitter och tråkar och sover istället. Vilket iofs är behövligt, men ändå.

Snart måste vi hitta på nåt ovanligt. Eller hur?

Det är iofs långfredag, så man kanske borde ha tråkigt när jag tänker efter. He. Jag har liksom inte ens orkat engagera mig i att det faktiskt är påsk. Trist, men så är det. Jag hoppar över det allvarliga i år och går direkt på "-Jesus har uppstått!" tror jag. Det är coolt. Det är det alltid. Fast just nu känner jag mig bara vacuumförpackad och ser inte fram emot någonting.

Vacuumförpackad. Det var ordet för känslan. Jag kom på det! =)

Jag tror jag ska börja skriva att göra-listor oftare. Inte för att jag egentligen behöver dem för att komma ihåg sker, utan enbart för tillfredsställelsen det ger att stryka avklarade punkter. I allmänhet känns det som att livet är en enda lång rad med måsten, och det känns bara betungande och aldrig som att jag faktiskt klarar av saker. Men det gör jag ju, saker försvinner ju från den där listan varje dag.

Just idag råkar jag vara åtminstone ganska nöjd med mig själv.

För övrigt: Ja, mellantiden är över. Jag väntar på resultatet på min tenta (med spänning och oro) och Linda är hippad och allt gick bra. Nästan. Så bra som man kan begära iallafall. Det var faktiskt väldigt roligt.