Mia

Idag har jag haft min första på allvar-upplevelse av att vara journalist.

Jag var sjukligt nervös, och försökte på alla vis intala mig själv att det skulle gå jättebra. Jag har fokuserat lite för mycket på det negativa den senaste veckan, och det har skapat lite hjärnspöken tror jag. Men jag kom dit, hälsade på en massa folk, och allt kändes bättre ganska snart.

Jag fick ett jobb att göra, en kvinna som själv hört av sig till dagbladet och undrade om vi ville skriva något om ett föredrag som ska hållas nu på torsdag. Kvinnan driver en förening som  har bjudit in två föreläsare som ska hålla detta. Det hela sker i samarbete med Studiefrämjandet, och bakom föreningen står också länsstyrelsen, och så var något som heter Nutek inblandat, så ja, jag hade lite svårt att förklara detta på ett enkelt sätt i en artikel. Men innan jag kom så långt så ringde jag och pratade med kvinnan och med båda föreläsarna och sprang tillsammans med en fotograf ut och fotade och pratade med dem irl. Så långt gick det väldigt fort och smidigt. Jag började ringa klockan nio och klockan elva hade vi samlat alla som befann sig i Sundsvall på samma café och kunde ta en bild.

Sen gick det trögare.

Tidigare har jag tänkt att jag inte kommer ha några stora problem med att skriva, för det brukar fungera ganska bra. Däremot har jag varit nervös för att missa saker när jag pratar med folk, missa följdfrågor eller komma tillbaka med fel information så att det blir väldigt svårt att skriva ihop någonting. Nu var det precis tvärt om.

Faktasamlandet gick mycket smidigt. Sedan satt jag och försökte skriva en begriplig text i flera timmar. Kände mig mycket ineffektiv. Och ganska dålig. Vände och vred på det hela några gånger. Efter att ha fått några tips gick det lättare, men fortfarande svårt. Till slut kände jag att det inte kommer bli så mycket bättre, jag har förklarat så enkelt jag kan och försökt göra det lite spännande. Då var dock nyhetschefen så pass inställd på att vi slutför den texten imorgon istället, så då fick det bli så. Den ligger fortfarande där alltså.

En hel dags arbete, och inte en ynka färdig text. När jag gick från jobbet pratade jag med Micha en halvtimme, sen kändes det bättre. Det blir en bättre dag imorgon, och då slipper jag vara så hysteriskt nervös. Alla är snälla, och jag kommer inte att få uppdrag som de inte tror att jag klarar av. Visst var det segt jobbat idag, men det är ingen jättekatastrof.

Nu sitter jag hemma hos min faster, som tar så väl hand om mig. Känner mig mycket bortskämd. Vi ska snart se på idol och dricka te. Jag har fått en mycket skön säng och sova i. Inatt tackade jag Gud för min förmåga att sova som en sten oavsett omständigheter. Jag skulle mått riktigt dåligt imorse om jag inte sovit ordentligt inatt. Men vi gick och la oss före tio, och trots att det är minst tre timmar tidigare än jag är van vid har jag sovit som klubbad ända fram till klockan sex.

Nej, nog nu. Mer imorron kanske. Tack för alla snälla kommentarer förresten! =) Kram!